Vi har nu haft vår första lärgruppsträff i grupp nr 9.Vår disskussion handlade om förskola-skola. Vid vårt samtal var vi 3 förskollärare samt en lärare. Vårt samtal handlade mycket om erfarenheter i samband med överlämnande förskola till förskoleklass samt inom skolan när tex när lärare lämnar till annan lärare.
Varför tar tex inte skolan tillvara våra erfarenheter i förskolan då främst när vi lämnar över barn som har en del
svårigheter och som vi har haft uppräkning för. Ingen frågar hur har ni arbetat ? Vad har ni för erfarenheter när vissa situationer uppstår bara för att ta exempel. Dock när halva terminen har gått då reagerar pedagogerna men då har det ju redan gått ett tag. Vi är ju där för för barnens bästa och inte sätta en stämpel på dem. Här känner jag att våra erfarenheter i förskolan inte alltid räknas.
Det står i boken den svårfångade reflektionen att "man blir inte klokare enbart av att göra erfarenheter utan att göra något med dem". För det första när det gäller den här boken om reflektion och de andra böckerna som tillhör kursen så är min förhoppning att det skall leda till att mina erfarenheter av allt det här bidrar till min egen utveckling som pedagog men även att min avdelning mitt hus får ta del av min utveckling. Framförallt gäller för min arbetsplats att komma igång med pedagogisk dokumentation.
Boken tar också upp hur man kan arbeta med forumspel.På min avdelning har vi prövat denna metod några gånger då det hänt saker som behöver bearbetas. vi vuxna brukar spela upp en situation som vi uppfattat den och sedan får barnen gå in och visa hur de tycker man bör göra. Enligt mig så får barnen en insikt hur det ser ut men från ett annat håll. Det utvecklar aspektseendet som det står i boken detta genom att de andra barnen spelar upp ur sin synvinkel. I den svårfångade reflektionen pratar man också om att det som kan ta dagar att prata igenom synliggörs väldigt tydligt o konkret genom forumspelet. Detta anser jag stämma väldigt bra då barn inte alltid kan ta till sig det man pratar om men när man gör teater så känns det annorlunda.
Jag vill också skriva om hur mycket bilder kan påverka. Vad har den som tagit bilden för tanke med den?
Ett ex är: Till vår avd kom en person o tog bilder när inga barn var närvarande. Detta såg hon helt klart men ifrågasatte ej varför ingen var där. Hon tog bilder som skulle användas till arb material på vårt APT. När vi blir indelade i olika arbetslag på detta apt så är vi arb lag från två olika förskolor. Det andra arb laget arbetar på en förskola som har Reggio Emilia som inspiration.När bilderna läggs på bordet så ser vi alla genast vad tanken är med bilderna. På min avd där är objekten det som ligger på golvet några väskor som står i ett hörn en vaxduk som ligger lite på sne ett gosedjur som ramlat ner på golvet och så fortsätter det så. Inga barn med på bilderna förutom en suddig figur som skyndar förbi. Hur ser de andra bilderna ut jo fina bilder där barnen sitter och målar vid staffli ordning o reda barn på nästan alla bilderna alla i full färd med någon form av aktivitet. Grunden till bildena var att vi skall arbeta med likabehandlingsplanen. Dessa bilder gjorde att min avdelning blev helt utom sig. Vi framställdes som att vi hade oording för mycket saker , vilket är helt felaktigt. De andra framställdes som en riktig mönsteravdelning. Det vi skulle diskutera blev aldrig av .Dessa bilder förorsakade stort rabalder och jag o mina kollegor blev mycket medvetna om vad bilder kan betyda , i detta fall mycket negativt. Pedagogerna från den andra förskolan har ju genom dessa bilder fått en skev bild av vår avdelning o verksamhet. Som det står i boken så skall bilden vara vägledande inte vilseledande. Dock kan man med bildens hjälp ta fram det som man själv vill som fotograf och använda det som eget syfte för att påverka. Boken säger ju också att bilden aldrig kan "talas eller skrivas" och det beskrivningen för med sig är snarast en strukturering av tankar om bilden eller tankar man får av bilden, och att den blir sedd utifrån. Det är just så här det blev för oss när vi känner att bilderna får människorna att se saker som de egentligen inte är men de får sig en bild skapad av dessa bilder. När vi frågade personen som tog bilderna om vilket syftet var fick vi bara beskedet att det skulle visa hur vi arb med likabehandlingsplanen. Hur miljöerna såg ut.
T Kopperfelt skriver i kapitel 7 bl a om att ta omvägar när vi reflekterar. Se med andra ögon men det är så svårt att se saker med andra ögon då man är låst vid sitt tankesätt. Detta kanske också har att göra med detta som jag berättat här ovan. Vi kanske hade en färdig bild i vårt huvud när vi fick se bilderna och visste med en gång hur de skulle tas emot. Kanske var vi för snabba skulle kanske reflekterat mer över bilderna men ilskan tog överhand och vi kände oss istället utpekade. Om vi lugnat oss och resonerat kring dem så kanske slutresultatet blivit något helt annan. Vi gav det inte en chans.
Reflektion över boken
Den här boken känns inte som den har givit mig någon väldigt stor aha upplevelse. När jag ibland läser böcker så finner man sig bekväm med boken och får många tankar o ideér. Det fick inte jag med den här utan den blev svårläst och rätt ointressant ibland. Kanske ramlar det ner mer efter ett tag men har läst andra böcker som ger mer när det gäller ped dokumentation.
